I Roslagens Famn (Calle Schewens Vals)
Sven-Bertil Taube
3:18När skönheten kom till byn då var klokheten där Då hade de bara törne och galla Då sköto de efter henne med tusen gevär Ty de voro ju så förklokade alla Då nändes de varken dans eller glädje och sång Eller något som kunde vådeligt låta När skönheten kom till byn om hon kom någon gång Då ville de varken le eller gråta Ack klokheten är en gubbe så framsynt och klok Att rosor och akvileja förfrysa När byfolket hade lärt sig hans ABC bok Då upphörde deras ögon att lysa Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull Men fliten kom bara fliten till fromma De räknade sina kärvar för räkningens skull Och hatade för ett skratt och en blomma En gång skall det varda sommar har visorna tänkt En dag skall det tornas rymd över landen Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt Men mänskorna skola lyftas i anden Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått Och kritar för sina lador och hyllor En dag skall det varda sommar har visorna spått Men visorna äro klena sibyllor